Starting school

Last week it was finally time for the Svea to start school, in pre-reception. She had longed throughout the holidays and was so exited when it was time. Albin, who started grade one, had also been longing. The same morning they were up and got ready without hassles. When we arrived at the school Albin’s friends came running towards him and he disappeared with them into their new classrooms. Svea began to realize that neither Albin nor mummy would be left with her. She was suddenly quiet and did not answer when I asked if I could go, in the end, I left her in the classroom, with the other children who had taken out some toys. Not without a feeling of a knot in my stomach. Knew that I looked at the clock every ten minutes during the morning until it finally was time to pick them up. When collecting I was met by a tearful Svea and big brother rapported that “she wept until the break, mom!”. It is hard, to be left in a new place with new people and procedures, with no chance to get used. Fortunately, she has had the support of big brother, and after the third day she told me proudly that she had not cried at all. Today when dropping them off, I did not even go to the classroom, it was rather Svea who dragged big brother along!

 

Svenska: Förra veckan var det äntligen dags för Svea att få börja skolan, i pre-reception eller förskoleklass. Hon hade längtat hela lovet och var så glad när det var dags. Albin som började ettan hade också gott och längtat. Samma morgon var de uppe och gjorde sig i ordning utan krångel. När vi kom fram till skolan kom alla Albins kompisar springande emot honom och han försvann med dem in i deras nya klassrum. Svea började inse att varken Albin eller mamma skulle vara kvar med henne. Hon blev plötsligt innesluten och svarade inte när jag frågade om jag kunnde gå, tillslut lämnade jag henne i klassrummet vi de andra barnen som plockat fram lite leksaker. Inte utan att man hade en klump i magen. Kännde att jag tittade på klockan var tionde minut under förmiddagen tills det äntligen var dags att hämta dem. Vid hämtning möttes jag av en tårögd Svea och storebror rapporteade att “hon grät fram till rasten mamma!”. Det är hårda bud, att bli lämnad på ett nytt ställe med nya människor och rutiner, utan chans att få vänja in. Som väl är har hon haft stöd av storebror och redan efter tredje dagen berättade hon stolt att hon inte gråtit något alls. Idag vid lämningen behövde jag inte ens gå med till klassrummet, det var snarare Svea som drog med storebror!

 

Advertisements

2 thoughts on “Starting school

  1. Det är tufft i början..Men det är skönt för Svea att storebror inte är så långt borta. Kramar till er från mormor.

  2. Minns att jag grät första dagen på lekis och första dagen i ettan, hårda bud…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s