Holiday at "home"

 

Efter en lång utmanande resa med tre barn var det skönt att tillslut stå på gotländsk mark. Syrran hämtade oss och hemma i öja väntade mormor och morfar. Jag säger ännu att jag åker “hem” till Öja och det kommer jag nog alltid att göra, det gör inte att mitt riktiga hem på något sätt kommer på andra plats, de ligger delad etta!
Sommar på gotland innebär mycket folk (turister, sommarfolk, div kändisar), grillning, strandliv, och detta år var inget undantag. Vi fick många dagar på stranden, med lek i det långgrunda vattnet och sand mellan tårna (och i håret, i munnen, i kaffet, i blöjan, i kameran…). Albin, som alltid varit försiktig i vattnet, lärde sig att “dyka” (krypa omkring med ansiktet under vattnet med ögonen öppna), Emil hade inte mer förstånd än att han kröp rakt ut i vattnet och fortsatte trots att vattnet nådde upp över munnen! Svea som är lite mer frusen av sig hängde gärna på mormor. Själv är jag lite av en badkruka, så det blev inte så många dopp i sjön…

 

Även detta år var folk förvånade över hur jag kan vara så vit/blek, när jag bor i södra Afrika. Och åter igen försökte jag förklara, vi sitter i skuggan, man går inte omkring i bikini osv. Man inser också vad lite folk i allmänhet vet om zambia. Afrika säger man, och där svälter visst folk just nu. Många affärer frågade om man ville skänka en slant till de “drabbade i afrika”. Om man nu vill skänka pengar kan man väl åtminstonde bemöda sig med att ta reda på i vilket land de “drabbade” finns!
Det blir lätt lite hektiskt på sommaren då man ska hinna med att träffa släktingar som kommit till ön och det ska grillas på olika håll. Men samtidigt är det härligt att man fått chansen att träffa så många släktingar och vänner om så bara för ett kort möte.
Barnen har verkligen haft en härlig tid, om så intensiv, med mina föräldrar, syskon och nära släkt. Det blir ett annat sätt att umgås på. Man tar vara på var minut tillsammans, och visst känns det kort ibland, men jag tror att mina barn trots allt har en väldigt nära relation till sin mormor och morfar, och moster och morbröder.

När det så är dags att ta farväl är det lika jobbigt varje år. alla är ledsna för att vi åker, samtidigt ser ju vi fram emot att komma hem igen, en splittrad känsla som ger en aning magknip. Resan hem gick bra, trots att vi först satt och väntade på att åskan i rom (där man mellanlandar) skulle lätta och att sen en nödutgång med ruschkana och allt öppnades upp när vi just kommit på plats i nästa plan i addis abeba (fick vänta en timme på att en ny installerades). När vi väl var framme kom vi minus allt baggage, men det fick gå, det dök upp nästa dag. Barnen kastade sig över pappa och hade många saker att berätta för honom.

After a long and challenging journey it was nice to finally set foot on Gotland. My sister picked us up and back home in Öja mormor and morfar (granny and grandad) was waiting. I still say that I go “home” to Öja, and I think I always will. That doesn´t mean that my acctual home in anyway comes second. They share the first spot!

Summer in Gotland means a lot of people (tourists, summer people, various celebrities), barbeque, beach life, and this year was no exeption. We had many days on the beach, playing in the shallow water and getting sand between our toes (and in the hair, the mouth, the coffee, the nappy, the camera…) Albin, who´s always been careful near water learnt to “dive” (crawling around with face under water and eyes open), Emil didn´t understand better than that he crawled straight out in the water til it covered his mouth! Svea who often feel more frozen preferred to hang on “mormor”. I am a bit of a chicken myself, so I didn´t take many dips in the sea…

Even this year people found it facinationg how I can be so white/pale when I live in southern Africa. And once again I tried to explain, we sit in the shade, we don´t walk around in bikini etc. It also makes me realize how little people in general knows about Zambia. They say Africa, and apparently people there starve right now. Many shops asked customers if they would like to donate to the “needy in Africa”. If one wants to donate the least they could do is to bother finding out in wich country the ” needy” are!

It easily gets a bit hectic in the summer when you want to see those relatives that has come down to the island and there is barbequs here and there. But it´s also really wonderful to get the chans to meet so many realtives and friends if only for a short meeting.
The children have really had a great time, if only intense, with my parents, siblings and close family. It becomes a different way of being together. You take care of every minute, and yes it feel to short sometimes, but i still think my children have a very close relationship with thir grandparents, aunt and uncles.
When it come to taking farewell it´s difficult every year, everybody is sad that we are leaving, at the same time we´re looking forward to coming home. A split feeling that couses stomach ache. The journy back went well, even though we had to wait for thunder to clear in Rom ( where we touch down) and a emergncy exit door with slide and all opened when we had just gotten into place on our second flight in Addis Abeba (had to wait an hour for a new one to get installed). When we finally arraved we came minus luggage, but id didn´t mather, it arraved safely the next day. The children threw them self at dad and had so many stories to tell him.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s