Difficulties

Killarna tränar på att samarbeta, det är svårt!/ Boys learning to cooperate, it´s tricky!


Jag känner att jag inte räcker till för min lilla elev som har uppenbara koncentrations svårigheter. Häromdagen började han snurra runt som vanligt under sångstunden, men det brukar gå ändå. Han får ordna lite så länge han inte stör de andra barnen. Men den här gången blev han helt plötsligt okontrollerbar, inte förstod jag vad han ville och jag undrar om han själv visste det. Han skrek hysteriskt och drog i min stol och den bok jag just tänkt läsa för klassen. Jag försökte med allt, att gå ut för att lugna honom hjälpte inte, han ville inte sitta i knä, det som annars brukar gå. Det hela slutade med att min hjälpreda, Fines fick bära honom skrikande hem till sin mamma. Det känndes inte alls bra, det är ju egentligen den här killen som behöver tiden i min lilla skola som mest. Men jag kunnde helt enkelt inte göra något med de andra barnen om han var kvar i klassen. Hans mamma hade sagt till Fines att “han är sån bara”, och en gissning är att han, som de flesta barn i Zambia, helt enkelt får stryk när han är besvärlig hemma. Jag hoppas verkligen att han kommer till skolan på måndag, för egentligen tycker han att det är kul, han kan inte rå för att det är svårt att sitta still och lyssna, eller delta i aktiviteter som kräver koncentration. Och trots allt är han den mysigaste killen i klassen som kommer springande och möter mig med en kram om morgnarna.

I feel like I´m not doing enough for my little pupil that has obvious concentration difficulties. The other day he started moving around as usual during singing time, I usually let him be as long as he’s not disturbing the other children. But this time he suddenly became uncontrollable, I failed to understand what he wanted and I doubt he knew himself. He screamed hysterically and pulled my chair and the book a was about to read to the class. I tried everything, taking him outside to calm down did not help, he did not want to sit on my lap, which usually works. In the end my helper, Fines had to carry him, screaming all the way, to his mother. It didn’t fell good at all, he really is the one that need the school the most. His mother simply said “that’s how he is”, and I’m guessing that, like most children in Zambia, he gets a beating when he is troublesome at home. I really hope he comes to school on Monday, cause he actually loves it, he can’t help that it’s so difficult to sit in one place and listen or take part in activities that demand concentration. And in the end he is the cutest boy in the class as he comes running to meet me with a hug in the morning.

Advertisements

2 thoughts on “Difficulties

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s