2010 vart tog det vägen?

Nytt år, nya tag. Men först en liten återblick på det gångna året.
Ett nytt kapitel i våra liv som föräldrar påbörjades då Albin började i skolan i januari. Jag hade först fallit för den katolska lite mindre skolan där det bara var förskoleklasser, men insåg snart att systemet hade alldeles för höga krav på så små barn och till andra terminen (i maj) beslöt vi oss därför för att flytta Albin till den större skolan där han sedan dess stormtrivits. Samtidigt fortsatte jag att driva min lilla förskola för barnen på gården där klassen hade halverats eftersom vi (jag och Cajsa som jobbade med mig fram till dec 09) lyckats få mammorna att skicka sina större barn till årskurs 1. Jag kunnde tyvärr inte öppna igen efter påsklovet då skolbyggnaden skulle renoveras och jag dessutom började känna av att jag var sjunde månaden.
Svärfar Rolf hade i februari änglavakt då han efter att ha hämtat svenska besökare på flygplatsen var inblandad i en bilolycka med en minibus. En allt för vanlig situation där en minibuschaufför inte såg sig om innan han svängde ut i trafiken. Bilen (vår) blev ordentligt tilltryckt men ingen av dem skadade sig, en dam i minibussen bröt armen. Besökarna  var en tjej med specialarbete om zambiskt jordbruk som hade tagit med sig farmor och farfar på resan. Olyckan innebar dock att alla våra bilar var okörbara (en tilltryckt, en med trasig vevaxel och en med knasig växellåda…) och vi fick under några veckor tränga ihop oss på flaken på de bilar som släktingar vänligt lånat oss. 
Mitt i bilbristen anlände Bertils syster Greta med sina tjejer från Holmsund. De hade lämnat pappa hemma för att komma och ha lite kvalitets tid med morfar och granny, och oss med förståss.
Mormor med Svea i famnen vid Kafue.
I april kom så mina föräldrar på sitt årliga besök, med sig hade de min moster Christina som lämnat (flygrädde…?)  maken hemma för att komma och hälsa på oss i Zambia. Vi firade påsken med Bertils föräldrar och systrar och deras familjer  vid Mulungushi damm, där det blev fiske, ”bergs”klättring och godisjakt.  Sen bar vi oss av till Kafue nationalpark, där vi såg elefantbajs i massor, men inga elefanter och hörde lejonen ryta om nätterna, men de höll sig undan och det närmaste vi kom var spår i sanden.  Det gjorde inte så mycket då vi hade det mysigt utan vilda djur.  Det var 100% avkoppling vare sig man ville eller inte då det varken fanns mottagning på mobilen eller ström. Det är så roligt att mina föräldrar kan komma så ofta, men såklart alltid tråkigt att ta förväl. Denna gång kom det dock något i vägen, ett vulkanutbrott många hundra mil från Zambia gjorde att vi fick ha dem här nästan en hel vecka extra.
I slutet av maj flyttade vi över till svärmor Dorothy för att kunna renovera huset. Och det tog enligt zambiska ordningar sin tid, men så blev det nytt golv och ett till sovrum till slut.
Den 11 juni fyllde Bertil 30 år, men vi hade ingen chans att fira då något väldigt tragiskt hände dagarna innan. Vi blev väckta tidigt på morgonen med beskedet om att Bertils 24 årige kusin just dött efter en bilolycka i Lusaka. Allt känndes så overkligt. En kille som varit sin fars högra hand i familjeföretaget med  hela livet framför sig. Man undrar ibland vad meningen med allt är. Men det är just i dessa händelser vi behöver en tro på det goda.
Svea med lillebror Emil.

Ungefär vid 18 tiden den 1 juli började jag känna en molande värk i rygg och höfter, kunnde det vara dags måntro? Eftersom jag blivit igångsatt på båda mina tidigare förlossningar var det som att jag inte riktigt ville tro att det kunnde ta fart av sig själv. Men det gjorde det! Rolf som samma dag kommit hem efter två månader Sverige fick snällt sitta barnvakt då svärmor Dorothy vid 22 tiden körde in med mig i passargerarsätet och Bertil bakom på flaket (!) till det stora sjukhuset i Kabwe. Där hittade vi en barnmorska som nog hellre hade legat hemma i sängen och som dessutom hade sina bestämda ideer om vem som fick vara vart. Vi fick böna och be om att Bertil skulle få vara med i förlossningsrummet, medan svärmor och de två förbundsförvanter hon inkallat snällt fick vänta i rummet brevid. Klockan hann bli 02.40 den 2 juli då Emil tillslut kom och vår familj växte än en smula!

Albin med morbr;derna Viktor och Svante.

 

Nu blev det bråttom att ordna papper och pass till lille Emil! För jag hade redan bokat flygbiljetter till Gotland. Trots att jag lovat mig själv att inte göra om samma misstag som när Svea föddes och det var på håret att hon fick sitt pass i tid. Även denna gång var tiden knapp och det krävdes några telefonsamtal för att skynda på processen.  Men vi kom iväg och vi fick en underbar och ovanligt varm höstmånad på Gotland, med kalas och raukar och många utflykter med både mormor och morfar, moster och mörbröder och Bertils systrar Greta och Elsa och deras  barn.

November och december gick som vanligt ruskigt fort. Hettan avtog och regnet kom. Bertil såg till att majsen blev sådd och svärmor hade fullt upp med sina projekt. Rätt som det var närmade sig julen och vi tog oss till Ndola och firade i vanlig ordning med hela släkten, alldeles för mycket god mat och lite förvirring gällande julklapparna (läs föregående blogg). Nyårshelgen smet Bertil från allt arbete och vi tog oss till Livingstone. Där hade vi bokat rum på ett av de finare hotellen. Vi blev dock lite besvikna över rummet, men maten var god. Barnen testade hela tiden våra tålamod, som sig bör, och nyårsafton blev en minst sagt lugn kväll. Det känndes ändå lyxigt att få ta en minisemester med dem man älskar mest!

Albin och Svea med Viktoria fallen i bakgrunden.

Kort sagt en god avslutning på ett gott år och en bra inledning på 2011!

Advertisements

4 thoughts on “2010 vart tog det vägen?

  1. Lovely Elina! Thankyou for sharing! (and for completing my brothers life) I definately agree with Hillevi…
    love you guys, G.E.S.

  2. Tack för en underbar sammanfattning av året Elina! Har du funderat på att skriva en bok nån gång? Det märks att du har lätt för ord & det är avkopplande att läsa. Underbart oxså att jag fick träffa er 2010. Det lyser om dig verkligen & det märks att du är hemma i Kabwe. Många kramar till er alla! Hillevi

  3. Tack, vilken bra och fin sammanfattning av 2010.
    Kramar till er alla. Peter hälsar.//Eva

  4. Vilket härlig 2010 ni har haft. Det var jättekul att få varit en liten del av det hos er. Kommer gärna tillbaka så smånigom. Bra skrivet i bloggen, så kul att läsa. Ha det bra hälsar Christina den flygrädde hälsar också till er.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s